Den första nya personen är Sally, aka Sofia i Körsbärsdalen, som ger henne en gammal pistol. Sedan träffar vi Morgon, aka Jesus, och Viola, som inte direkt är någon stilikon. De har flytt från stressen av verkligheten och bosatt sig mitt ute i ingenstans. De hjälper Janis att bli frisk när hon har blivit nudelförgiftad och huggit sig i benet med en gammal slö brödkniv.
Den fjärde personen är Jim. Jim med de blå ögonen som är ganska snygg, men inte Janis typ. Eller?
Janis ställer sig en fråga i det här avsnittet:
”Var det modigt av Emelie att skjuta skallen av sig och de andra? Om hon lever vidare på något sätt, känner hon sig fri nu, befriad?”
Jag funderar en del på det där. Var det modigt? Eller var det att ta den lätta vägen ut? Och framförallt, kan det någonsin rättfärdigas att man tagit en annan människas liv?
Det är stora frågor, svåra funderingar. Inte undra på att Janis grubblar så mycket. Alla ser hur synd det var om de Emelie tog livet av, men ser någon hur synd det är om de som hon lämnade kvar? Både hennes föräldrar, Janis, alla människor runt omkring dom och alla de som var relaterade till de hon tog livet av.
Så en stor fråga är:
Hur rättfärdigar man mord?
Men en annan minst lika stor fråga borde vara:
Hur rättfärdigar man självmord?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar