Jag har kommit till Sofia i Körsbärsdalen
När jag först läste detta citat (som står som en liten egen rubrik) så var första tanken.
-Vem är Sofia i Körsbärsdalen? Och det tog mig någon minut av funderande innan det gick upp för mig. Och det svämmade över av minnen från när jag var mindre och såg på Bröderna Lejonhjärta men min syster och pappa höll om oss när Katla kom. För det var så det kändes, för mig iallafall. Och det känndes som det fanns en symbolik i det citatet.
Sofia från Körsbärsdalen hjälper Skorpan och Jonathan från den onda Tengil och Katla. Hon skyddar, tröstar och hjälper dem. Och när Janis tänker för sig själv att hon har kommit till Sofia så känner jag den känslan inom mig, hur Janis känner sig. Hon har kommit till en slags "fristad".
Där hon i lugn och ro kan få äta, fundera och prata med den snälla gumman. Den gamla gumman som bär på stor sorg inom sig men som fortfarande står upp. Janis har inte rest sig upp än ur sin smärta och sorg, men hon är på väg. Och det är den uppfattningen jag får till varför hon söker Det ultimata, hon reser med sin brors bil genom Sverige för att arbeta sig igenom sin sorg. Hon har inte flytt undan smärtan utan har istället börjat arbeta med den, hon blundar inte heller för den utan arbetar för att kunna släppa all sorg och kunna tänka på Emelie som den vän hon var och inte som en svikare och mördare..
Jag är väldigt positvit inställd till boken (även om jag redan läst ut den..) och hade gärna velat läsa någon mer bok av samma författare!
xoxo Klara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar