Det enda jag kan få ut genom fingrarna just nu är en jäkla massa förvirring, antingen har mina hjärnceller förskrumpnats och avdunstat eller så är uppgiften väldigt svår att greppa. Jag tippar på nummer ett. Oavsett vilket så blir förvirringen iallafall inte bättre av att boken kräver att man går ganska långt ner på djupet för att hänga med vad som händer och varför det blir som det blir, det är mycket människor med tragiskt och mörkt förflutet som man inte kan få en bild av på riktigt. Men det är på något sätt det som är tjusningen med det hela.
Något som fick mig att tänka till lite extra i boken är när hon har simmat över älven och allt ätbart är obefintligt. Det slutar med att hon dricker upp ett sexpack öl och lever livet för några timmar. Steget hon tar där från att, på fullaste allvar, övervägt att skriva ner sitt testamente med hjälp av sitt eget blod till att naken dansa till tonerna av I´m a survivor längs strandkanten ligger nätt och jämnt och balanserar på en sytråd. Det är så otroligt hårfint om man ska trilla över på den sidan där det går så långt att det innebär död, på den sidan där man bara drar till med något provisoriskt för att glömma och gömma för ett litet tag eller om man har så pass mycket mod och styrka att man klarar av att fortsätta balansera längs den smala tråden och ta itu med sina bekymmer. Om det tredje alternativet går i verket är det inte ens säkert att man reder ut livsnystanet man skapat och det kanske ändå slutar någonstans men inte hoppades på.
Det är en balansgång som heter duga och hur man tar sig över, om man nu gör det, tror jag knappt man kan styra över själv. Det får man nog lämna till ödet, sen får man hoppas på att ödet har en bra dag och ger en ett eller annat alternativ som låter rimligt. Sen är det just där mina funderingar från boken kommer in - hur väljer man vilket av alternativen man ska ta stöd på. Hur kom Janis fram till att hennes tid inte var kommen ännu, att hon bara skulle ta till ölen som tröst för ett tag? Vad är det som krävs av en som person för att kunna ta ett sånt beslut? Eller är det någon annan som gör det åt en? En undermedveten kraft som träder in och avgör vilken väg man ska välja? Jag säger inte att jag tror något av detta, jag tror inget. Vad ska man tro egentligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar