HG1 läser Johanna Nilsson

Två blir en

’’Jim rör vid min arm. Hela jag blir varm. Han är underlig och underbar. Jag skulle vilja röra vid hans hud, skulle vilja att han rör vid mig, behöver tröst, så mycket tröst, men låter bli att ens antyda längtan, låter bli att ens vända mig mot honom, se på honom.’’

Kärlek, den röda tråden genom denna del. Men det blir inte en rak väg för dem, problem och hinder möter Janis och Jim väldigt tidig på deras resa. Utan inbjudan åker Jim med på resan som egentligen skulle göras ensam av henne. Han hoppar i bagageluckan efter att ha följt efter henne med moppen. Hon lämnade honom i tältet sovandes och ovetande om att hon lämnade området för gott. Så fort han vaknade så insåg han att hon var borta. Han gav sig iväg efter henne och hoppade in i backluckan då hon var utom synhåll. Väl tillbaka sen så upptäcker hon honom genom medvetna oljud, ett skott avlossas men ingen kommer till skada. Under en period så var hon kidnappad av honom, på sätt och vis. Han höll pistolen mot henne och tvingade henne att köra vidare men jag är mycket osäker på om han verkligen hade kunnat skjuta henne efter att ha sagt att det är hon som håller honom levande. Men tillslut så samsas de och Janis förstår verkligen att det är något speciellt med Jim, något hon inte vill vara utan en sekund…
Berättelsen tar många vändningar under denna del, lika så i de föregående delarna av boken. Under hela boken så har hon varit väldigt konfunderad över om hon står skyldig till Emelies självmord, om hon kunde förhindrat det. Om hon inte hade varit så självupptagen och pratat om killar så hade hennes liv räddats, eller? Det är en plåga för Janis, för hon vet att hon aldrig kommer få veta svaret på denna fråga. Emelie är död och utan henne finns det inget svar så hon får helt enkelt plågas av tanken av att ha kunnat rädda ett liv.
Denna del av boken är enligt mitt tyckande mycket mer positiv än de förra delarna, hemlängtan och sorg har funnits i alla delar. Men i denna så finns även hopp och lycka, känslan av att vara fri börjar infinna sig i henne. Hon börjar helt enkelt inse vilka möjligheter hon har nu, Janis kan skapa det drömliv hon alltid tänkt på. Men kommer det verkligen bli så underbart som hon föreställt sig? Alla förhoppningar, kommer dem uppfyllas eller sjunka som en sten i vattnet? Allt detta är mycket svårt att svara på men som sagt så tycker jag att hennes framtid ljusnats upp en hel del, en positiv framtid kan kanske väntas för henne. Om inte det blir för dem, Janis och Jim som har började deras resor som två men nu verkar sjunkit samman till en enhet.

Att fortsätta resan är nu enda alternativet, finns inte längre någon återvändo…