Jag fastnade för ett väldigt kraftfullt citat som slog ner som en blixt i mina tankar och startade igång min hjärna. Det fick mig att tänka till ordentligt. Det fick mig att vilja säga imot.
Jag strör bara död omkring mig. Emelie. Rådjuret. Vad kommer härnäst?
Jag blir lite arg på henne. Att hon tror att det är hennes fel. Men jag tror det är en tanke många väldigt ofta får när det händer något med ens nära och kära. Man tänker; Det var mitt fel, varför gjorde jag inte så eller det? Man undrar vad man själv gjort för fel, letar efter bidragande faktorer som man själv skapat.
När jag ser att hon känner på det viset så känner jag hennes sorg samtidigt som jag känner en slags osäkerhet. Hon är inte riktigt medveten om hur mycket hon betydde för Emelie. Emelie hade nog inte velat att Janis skulle känna på det viset, må så dåligt efter hennes död och nästan ta på sig skulden för den.
Jag tyckte att det var så himla klockrent när hon trodde att Morgan var Jesus. Jag låg hemma i min soffa, insvept i en filt och skrattade för mig själv. Hur hon var lite småtjurig över att hon minnsan hade bett honom om hjälp många gånger men att han aldrig hade kommit. En favorit är när hon plötsligt inser att detta inte är Jesus:
Mannen som bär mig är inte Jesus. Nej, det kan omöjligt vara han, för Jesus kan inte vara en bodybuildare med ring i örat, acneärr, rakat hår, mörk skäggstubb och ögonbryn som nästan växer ihop.
- Du borde noppa ögonbrynen, flyger det ur mig.
Då skrattade jag ännu värre och högre, det var till och med så att min mamma fick komma och säga till mig. Ännu en gång har min lite halvtaskiga humor krälat fram från sitt gömställe. Denna "delen" tyckte jag var rolig, härlig och fri men uppretande och irriterande på samma gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar