Nu börjar det bli jobbigt.
På dessa sidor har det hänt mer än vad jag känner att det borde
& jag är på god väg att bli lite förvirrad.
Än så länge har hon kört över ett rådjur, träffat "Sofia i körsbärsdalen",
simmat över en älv, brutit sig in i en husvagn, nästan tagit livet av sig,
hittats/räddats av Morgan a.k.a "Jesus", träffat Jim med mer -
ja, så väldigt mycket mer.
Något jag faktiskt kände igen mig i var
när Janis låg och tänkte i husvagnen,
innan hon blev nudelförgiftad, sjuk och helt "wasted".
Hon låg och funderade över framtiden och vem har inte gjort det?
Framtiden är ju något som i stort sett tar upp
halva ens tankekraft när man är i vår ålder.
Halva min tankekraft i alla fall,
jag kan ju inte prata för exakt alla andra.
"Det är kanske det jag ska göra med mitt liv. Skriva sådana här "finn-dig-själv"-böcker. Jag kan ju rabbla upp en massa svar och vet en hel del om psykologiskt dravel som kan låta trovärdigt. Sedan blir jag säkert rik och känd på kuppen" (S:74)
En långsiktig plan, även om den var menad som ett skämt -
men oj, oj vad jag känner igen mig. Drömma om något avlägset,
även om det egentligen inte är vad man faktiskt vill.
Man vet ju aldrig hur det skulle varit.
/ellenog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar