en känsla..

tjoho.
jag läser det sista 50 sidorna av boken under raster och bussresor.
Och jag tror nästan att jag är den enda ( om man hört vad mina kära kollegor har sagt om boken..) Som faktiskt gillar det!

Av det jag läst så fastnade jag speciellt för när Janis Som "flytt" med sin bil för att söka efter det ultimata stannar till vid en stromande älv och bestämmer sig för att ta sig över. Den känslan som är beskriven är helt fantaktiskt. Beslutsamheten, viljan och sedan ångesten och rädlan för att inte klara det. Det är en känsla som jag tror alla har upplevt. Känslan av att bestämma sig, ge sig tusan på att klara av det och sen rädslan för att misslyckas. Och känslan när du trots en del tvivel och förvirring klarat det.
Känslan är lika fantastisk som den är beskrven i boken!

/ Klara