Idag var jag inte på svensklektionen (en aning sjuk) så detta kommer hemifrån! DUKTIG CHEY!
Jag gillar inte slutet. Eller nej föresten, jag hatar slut överhuvudtaget. Jag är nyfiken-i-en-strut och måste veta allt. Jag vill veta vad som händer sen eller rättare sagt jag måste få veta vad som händer sen! Att läsa en livslång bok skulle passa mig utmärkt.
Exakt varje bok jag läser triggar igång ett tjurigt och irriterat humör hos mig eftersom boken helt plötsligt bara är slut. Man dras ur den lilla bubblan man levde i för ett litet tag och inser att man kommer aldrig komma in i den igen, för nu är det slut. Slut, borta, finns inte mer. Man går tillbaka till verkligheten och allt är precis som vanligt. Jaha..?
Känner inte att jag vill ta upp någon speciell händelse, något jag däremot tänker på är att hon inte hittar det ultimata. Vad är det ultimata? Kanske är det inte bara en upplevelse, utan något man upplever hela livet? Det tror jag. För om man upplever någonting väldigt mäktigt och tänker: Detta är allt, det är det ultimata, så är det ju inte säkert att man inte känner så igen, starkare? Hela livet är kanske en enda stor upplevelse som man ska göra något utav och inte kasta bort. Det kanske är det som är poängen med denna boken? Att man ska ut och upptäcka, resa, göra så många utvecklande saker som möjligt. När man är klar kanske man känner att man har uppnått högsta nivån, att man har hunnit med allt man själv ville göra.
Galet rörigt inlägg men ja, min hjärna är ganska rörig den med.
Peace out :)
Jag gillar inte slutet. Eller nej föresten, jag hatar slut överhuvudtaget. Jag är nyfiken-i-en-strut och måste veta allt. Jag vill veta vad som händer sen eller rättare sagt jag måste få veta vad som händer sen! Att läsa en livslång bok skulle passa mig utmärkt.
Exakt varje bok jag läser triggar igång ett tjurigt och irriterat humör hos mig eftersom boken helt plötsligt bara är slut. Man dras ur den lilla bubblan man levde i för ett litet tag och inser att man kommer aldrig komma in i den igen, för nu är det slut. Slut, borta, finns inte mer. Man går tillbaka till verkligheten och allt är precis som vanligt. Jaha..?
Känner inte att jag vill ta upp någon speciell händelse, något jag däremot tänker på är att hon inte hittar det ultimata. Vad är det ultimata? Kanske är det inte bara en upplevelse, utan något man upplever hela livet? Det tror jag. För om man upplever någonting väldigt mäktigt och tänker: Detta är allt, det är det ultimata, så är det ju inte säkert att man inte känner så igen, starkare? Hela livet är kanske en enda stor upplevelse som man ska göra något utav och inte kasta bort. Det kanske är det som är poängen med denna boken? Att man ska ut och upptäcka, resa, göra så många utvecklande saker som möjligt. När man är klar kanske man känner att man har uppnått högsta nivån, att man har hunnit med allt man själv ville göra.
Galet rörigt inlägg men ja, min hjärna är ganska rörig den med.
Peace out :)
Men du kanske inte går tillbaka till en verklighet som är precis som den var innan din läsning av romanen. Du har åtminstone fått ytterligare en läsupplevelse och tagit del av Janis universum. Och inlägget må vara hur rörigt som helst - din egen kreativitet föds kanske ur kaos. Tack för dina inlägg, Elvira!
SvaraRadera