Ja, ja jag är visst lite efter med här kommer också mitt sista inlägg :)
Slutet är som en lösning, samtidigt som ingenting löser sig. Janis fick se sitt norrsken men hon säger uttryckligen att hon ändå inte har fått redan på vad det ultimata är. Men kanske fick hon reda på det fast hon själv inte riktigt vet om det. När man läser om henne känns hon mer "hel" i slutet än i början. Som om hon har börjat inse, men vad vat jag inte.
Jag gillar inte slutet, känns som det var tvungen att bli så att hon krockade och allt det. Det skulle inte riktigt funka med att hon bara lämnade av Jim och sen körde hem. Som om inget hänt fast än så mycket gjort. Men jag tyckte ändå inte om det.
Allt som allt får ändå ett bra omdöme enligt mig. Verkligen värd tiden den tog att läsa! :D
// Nella
Hon växer längs resans gång och inser att det inte är målet i sig som är det viktiga utan själva resan. Att leva med sig själv och känna sig nöjd trots allt det jobbiga som hänt, kanske är det ultimata för Janis? Tack för dina inlägg Nella!
SvaraRadera