3

Det jag tänker på med den här boken är att människorna i den är så himla tragiska. Mattförsäljaren som avskyr sitt jobb, Sally som blev sviken och lämnad ensam, motellägaren Klas som även han blivit lämnad och Jim.
Jim som är sjuk.
Jim som har rymt från ett psyksjukhus.
Jim som var tvångintagen.
Jim som är manodepressiv.
Jim som Janis förälskar sig i, där deras förhållande helt plötsligt blir extremt destruktivt.
Jag känner inget hat gentemot Jim. Jag kan se framför mig vad Janis såg i honom. Det är först när han kidnappar henne som jag känner att där skulle det tagit stopp. Varför gör inte Janis någonting?! Varför ser hon det som ett spännande äventyr?!

Jo, Janis är blind av sorg.

Så vi ligger i sängen och håller om varandra i handen

och försöker krama bort allt som gör ont, i honom och i mig.

Det är vackert men samtidigt vet man att så här ska det ju inte vara. Det är så orätt men på något sjukt sätt är det alldeles perfekt, för dom. För Janis och Jim, trots allt.