Rapport 1:
Jag tycker att det är ett bra upplägg, med att man inte får reda på med en gång varför hon har stuckit. Det gör att man vill fortsätta läsa. Men som det stod i recensionerna, går för fort fram. Jag vill ha långa scener så att man lär känna varenda person på vägen på riktigt och med mer ingående beskrivningar av saker och ting, så att man nästan kan se det framför sig och på så sätt vara med i berättelsen. Fast boken är trots allt mycket bättre än vad jag förväntade mig, för jag gillar konceptet med att hon ger sig ut på en bilfärd för att hitta det ”ultimata” och samtidigt försöka komma på vad frihet är.
Något som jag reagerade på var på sida 33.
- Jag blev vuxen igår, sa jag till Emelie när jag var femton och ett halvt och vi låg skavfötters i hennes säng och lyssnade på Coldplay...
- Jaså? Vad gjorde du då? Sa hon
- Ingenting. Jag fick en uppenbarelse bara…
Jag gillar den för den är helt random. Bara att säga sådär ”Jag blev vuxen igår”
Hur vet man egentligen när man är vuxen? Är det när man fyller en viss ålder eller är det när man börjar tycka om något som är en ”typisk” vuxen grej?
Jag fastnade även för när hon diskuterade med sig själv ifall hon skulle låta bli att raka sig under armarna och på benen. För att det kanske räknades till frihet och var självständigt. Men vad räknas till frihet egentligen? Vad är frihet? När jag tänker efter har jag faktiskt aldrig tänkt på det förut. Visst har man pratat om frihet, men aldrig om vad som egentligen är till frihet. För alla är ju bundna till något på något sätt, eller?
//Rebecka L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar