Mina förväntningar inför projektet och boken är rätt höga. Jag gillar böcker som man får tänka mycket i, och jag tror det finns många olösta frågor i denna boken. Speciellt eftersom den handlar bland annat om död, "det ultimata", och en filosof som Janis, så finns det nog många delade åsikter. Projektet kommer bli riktigt intressant och väldigt kul att till och med få träffa författaren och kanske få hennes förklaring till varför boken utspelar sig som den gör.
Den åsikt jag fick av boken redan efter ungefär 10 sidor, är att den kan vara lättläst och allmänt intressant att läsa, men ju mer man tänker över Janis tankar, desto mer komplicerad och invecklad blir den. Ju mer man tänker på varje händelseförlopp, desto mer grubblar man själv över hur och varför saker egentligen sker som dom gör. Man funderar liksom aldrig klart över sina egna uppfattningar.
Boken kan vara lite grötig från och till, Janis tänker för mycket och på många olika saker samtidigt, så man får inget konkret sammanhang av tankarna. Men så helt plötsligt så blir allt klart, och allt är totalt realistiskt. Man liksom förstår varför allt är som det är och varför Janis tänker som hon gör. Det går snabbt vidare i boken från det ena till det andra och man hinner inte alltid ta in det som står, innan det redan hänt något nytt.
Något som jag funderade lite över bland dom första 50 sidorna är när Janis sitter i skogen och pratar med det påkörda rådjuret och högt delar med sig av sina minnesbilder från självmordet.
"Hon log! Sedan stoppade hon pistolen i munnen och tryckte av"
Det jag undrar över är hur Emelie tänkte när hon lät sin bästa vän se på när hon tog sitt liv, jag kan inte se många anledningar till att hon verkligen ville det. Var det en olyckshändelse att Janis sprang in just när hon stoppade pistolen i munnen? Eller var Janis redan där och såg när Emelie hotade rektorn, och varför försökte hon då inte på något sätt stoppa Emelie? Det framgår inte direkt i boken i detalj vad som skedde inne på rektorns rum. Ville Emelie att Janis skulle se självmordet för att visa hur mycket hon led, eller få Janis att känna sig hjälplös, för att hon inte redan hjälpt henne tidigare. Varför i hela friden log hon? Kanske kände Emelie sån stor lättnad av att få dö, för att hon hade ett sånt plågsamt liv, att hon verkligen fick ett rus av att veta att hon precis skulle trycka av skottet. Men varför tänkte hon inte på Janis, dom var ju bästa vänner. Eller var dom verkligen det? Janis visste ju, och såg hur trasig Emelie var. Men hon försökte inte direkt hjälpa. Det kan finnas många olika åsikter. Och bara Johanna Nilsson kan veta vad hon egentligen tänkte.
"Hon log! Sedan stoppade hon pistolen i munnen och tryckte av"
Det jag undrar över är hur Emelie tänkte när hon lät sin bästa vän se på när hon tog sitt liv, jag kan inte se många anledningar till att hon verkligen ville det. Var det en olyckshändelse att Janis sprang in just när hon stoppade pistolen i munnen? Eller var Janis redan där och såg när Emelie hotade rektorn, och varför försökte hon då inte på något sätt stoppa Emelie? Det framgår inte direkt i boken i detalj vad som skedde inne på rektorns rum. Ville Emelie att Janis skulle se självmordet för att visa hur mycket hon led, eller få Janis att känna sig hjälplös, för att hon inte redan hjälpt henne tidigare. Varför i hela friden log hon? Kanske kände Emelie sån stor lättnad av att få dö, för att hon hade ett sånt plågsamt liv, att hon verkligen fick ett rus av att veta att hon precis skulle trycka av skottet. Men varför tänkte hon inte på Janis, dom var ju bästa vänner. Eller var dom verkligen det? Janis visste ju, och såg hur trasig Emelie var. Men hon försökte inte direkt hjälpa. Det kan finnas många olika åsikter. Och bara Johanna Nilsson kan veta vad hon egentligen tänkte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar