" Jim stirrar på mig.
- Okej, skjut då, säger han efter en stund.
- Kliv ur bilen och gå här ifrån, säger jag.
- Nej, du får skjuta mig.
- Gå nu!
- Nej!
- Jo!
- Nej!
Vi jo-nejar en stund, sedan sänker jag pistolen och faller ihopa, mot honom.
Två trasor. Vi är två trasor.
Är två trasor starkare tillsammas eller förstärker vi bara varandras trasighet?
Jag vet inte, men jag tar chansen och kör så småningom vidare, o-kidnappad och glad över att Jim sitter bredvid mig."
Jag tror att Janis både mår bättre och sämre över att ha någon annan att bry sig om. Bättre för att hon kan fokusera på någon annan och glömma bort Emelie i alla fall en liten stund. Men samtidigt mår hon sämre för att hon får skuldkänslor över att hon faktiskt glömmer Emelie ibland och även för att hon nu även har Jims konstiga problem att ta tag i, det blir lite dubbeltrubbel, men samtidigt något som hjälper henne att simma upp mot ytan igen. Det är en smal balansgång hon går på, där varje snedsteg kan få oanade konsekvenser.
/Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar