Kärlek, det är så sjukt, ursäkta ordvalet, jävla komplicerat. Tror jag.
Eller är det det? Om det nu är så komplicerat, hur kan Janis känna så starkt för Jim så fort? Jim, hon har inte ens anat hans existens fören de senaste dagarna och ändå är det möjligt för henne att inte långt ifrån älska honom. Är det då så fruktansvärt komplicerat? Eller det kanske rent av inte är någon kärlek alls i det hon känner, det kanske bara är, som hon själv uttrycker det, ett behov av att känna sig mindre ensam. Känslan av att vara två som tar övertag och får en att tro att personen i fråga skulle kunna vara den rätta. Kanske är det just detta som gör det komplicerat, älskar hon Jim? Vill hon dela resten av sitt liv med honom eller är det bara en slags trygghet för stunden?
Det vet man nog inte ens själv, om man nu skulle hamna i den situationen. Det är bästa är väl att bara låta livet ha sin gång och inte tänka så mycket på det, så kommer vi efter hand tillbaka till ödet hur som helst...
Det kanske är just därför det är så komplicerat. Det kanske är konstigt, rent av jobbigt för henne att känslorna kommer fram så fort?
SvaraRadera