"Akta dig, han verkar göra dig grubbligare än du redan är" skulle brorsan sagt.
Kände bara medhåll från min sida när jag läste den meningen.
Janis tror att hennes brorsa skulle ha tyckt så, och det tror jag också. Han är ju den som tröstar och hjälper Janis när hon har det svårt, han står upp för henne och är hennes klippa. Och man märker så tydligt hela tiden att Jim verkligen får Janis att grubbla mer. Han stör hela hennes tankegångar, hon bli mer förvirrad ju mer hon umgås med honom. I början kände hon trygghet hos honom men sen blir hon lite rädd för sina snabba känslor, och sen när Jim helt plötsligt dyker upp i hennes baklucka blir hon nog rätt förvirrad och fundersam, hon får blandade känslor och vet inte vad hon ska göra. Hon märker väl kanske även att han från och till beter sig rätt konstigt och har stora svängningar i humöret. Men hon gillar honom väldigt mycket, och ibland kan hon knappt tänka sig att vara utan honom. Men Janis verkar ju själv inte helt normal. Mycket nog beroende på allt som hänt, men hon har ju alltid varit en grubblare. Frågan är om det gör henne bättre eller sämre att hitta Jim, som å själv har mycket problem och humörsvängningar, kan dom hitta tröst i varandra, eller går det sakta men säkert utförs för båda två och bara en röra av alltihop? Jag tror Janis på lång sikt snabbare blivit bättre om inte Jim hade kommit in i hennes röriga livsbild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar