Jag vill hem.
Jag strör bara död omkring mig.
Emelie. Rådjuret.
Vad ska komma härnäst?
Janis tar itu med sina skuldkänslor. Det är så brutalt, rått och hemskt men så underbart bra att läsa om. Jag sitter helt fastklistrad när jag läser sida efter sida om hur Janis tar sig igenom den här oerhörda krisen.
Och jag ler när hon kommer fram till Sally. Den gamla damen som levt ett tragiskt liv men som ändå är nöjd. Den gamla damen som fann sin själsfrände i en hund. Den gamla damen som blev sviken men som fortsatte ändå.
Hon får tårar i ögonen.
Det barska i hennes ansikte har försvinnit.
Nu finns bara snällhet och sorg och en glädje som gör mig rörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar