Jag tyckte det var väldigt roligt att träffa Johanna Nilsson och få möta personen bakom böckerna vi läst. När Johanna läste citat ur sina böcker så fick man en helt annan synvinkel på de för hon hade ett så bra flyt och en bra rytm i sitt läsande som gjorde texten mer levande. Många av de frågorna som man hade angående var hon fick sin inspiration och hur hon skrev fick man svar på. Jag blev lite fascinerad över att hon genom sina böcker fick leva det livet som hon gärna ville men inte vågade och över den bubblan hon stängde in sig i medans hon skrev. Det där med bubblan kan man ibland känna igen sig i, när man vid vissa tillfällen bara stänger av omgivningen och bara är sig själv.
Att få skriva scener till musik var väldigt spännande och resultatet blev bra, man kände riktigt hur ens känslor ändrades och texten också ändrades. Det man hade tänkt skulle hända ifrån början ändrades beroende på hur musiken ändrades. Att få skriva ur en killes perspektiv var annorlunda men även kul, att för en gångs skull själv bestämma vad som händer där uppe i killars hjärna. Sen att få höra resultatet av skrivandet var roligt och få höra hur många bra scener det blev av skrivandet.
/Johanna
Johanna: Jag har hört många gånger att mina texter uppfattas på ett helt annat sätt när jag läser upp dem. Det är väl bra, antar jag. Jag gillar att läsa högt, texten blir mer levande också för mig. Men det är ännu häftigare att höra någon annan läsa ens egen text. Skådisar har gjort det ibland och då kan jag ibland tänka: va - är det verkligen jag som skrivit det där?
SvaraRaderaHur som helst - jag hoppas att du skriver vidare, med eller utan musik, inifrån en kille eller kanske inifrån dig själv.
Kram och God Jul!
Johanna