Johanniska Gladigheter

Jag tycker om att hitta på egna ord. Eller att använda ord som min lilla påhittiga styvdotter Vanessa ibland använder, till exempel "Jag är gladig idag" eller "Pappiplutt, jag vill ha god krämighet idag" (=pasta carbonara, det är ju helt uppenbart)" eller "Johannis, varför måste svartigdagar finnas för?".

Som författare kan man leka med språket. Jonglera med grammatiken (men: först och främst måste man kunna den rätta grammatiken, först när man behärskar något riktigt bra, så kan man leka med det, utmana det, göra lite som man vill - ska man till exempel skriva en historisk roman så måste man veta hur det verkligen var, man måste bli expert på ämnet, sedan kan man lägga till och dra ifrån som man önskar), hitta på nya meningsbyggnader och nya ord.

Jag ska ge er några exempel ur den roman som jag fick JA till i måndags, här i Lund, varför jag är en ovanligt lycklig liten Johannis för närvarande (det var min styvdotter som började kalla mig Johannis, ibland heter jag också Johanniplutt - gulligt!):

Människonystan
Bläckfjärilar
Hanna-pöl
Liten-tiden
Mammalakan
Sofia-flingan
Knasbollius
Oändlighetsfin
Hjärtelättnad

Min uppmaning till er (detta gäller dock inte när ni skriver uppsatser i skolan, då bör ni hålla er till vad er lärare sagt, om läraren ifråga inte vill att ni ska experimentera) är att våga leka med språket, hitta på egna ord, sätta ihop ord på ett nytt sätt. Språk är ingenting statiskt, det förändras hela tiden, ord försvinner och ord läggs till (i Svenska Akademiens ordlista t.ex.). Så om någon kanske säger: Men vadå, sådär kan man ju inte säga, sådana där ord och meningar finns ju inte - då kan du vara stolt!

Ses snart!!!

Johanna

PS. Jag skulle egentligen ha skrivit ett inlägg igår tisdag, men uppkopplingen krånglade då, nu går det bättre. DS.