Det ställs många krav och många frågor kring krav. Krav på sig själv, krav på andra, krav på sin omgivning.
”Jag dör utan dig.”
När man säger något sådant så ställer man helt plötsligt väldigt stora krav på den andra personen. Man kräver att den ska finnas till, finnas där, alltid. Och konsekvensen av att den inte finns där är att man går i graven. Då står det ju ganska mycket på spel. Det är en stor belastning att lägga på någon annan, speciellt på någon annan som inte är säker på att hon själv kan överleva. Man kan inte vara en räddande ängel när man själv behöver en hel hop änglar som kan rädda en.
”Försök vara lite smart nu, Janis. Simma inte över sådana här älvar igen. Du är varken Modesty Blaise eller Lara Croft.”
Krav på andra. Krav på att de ska tänka efter, vara smarta, bry sig. Underförstått i det här citatet är väl att hon inte ska sätta sitt liv på spel, för hon är inte odödlig. Men Janis är duktig på att hitta livsfarliga situationer och livsfarliga relationer. Bara en sådan till synes simpel sak som att hon äger en pistol är ju hyfsat livsfarlig.
”Att läsa någons dagbok utan tillåtelse är som att våldta någon. Fattar du att du våldtar mig?”
Återigen ställs det krav på andra. Krav på att bli respekterad, att inte bli trampad på. Allt detta ses ofta som något självklart. Det är ofta som de yngre generationer får kritik från de äldre generationerna för att de inte respekterar andra. Men jag tror inte det är självklart idag. Vi ges sådan stor insyn i allting, och kräver insyn i i princip allt. Gränserna för vad som är privat och vad som får delas med världen suddas ut och dras ständigt om. Gränserna för vad som anses vara närgånget, nyfiket eller aningen påträngande och vad som anses vara respektlöst är inte de samma från en dag till en annan. Respekt är inte enkelt.
”Är två trasor starkare tillsammans eller förstärker de bara varandras trasighet?”
Frågor om krav. Om två trasor är tillsammans, gör då kraven de ställer på varandra att de kämpar och slutligen övervinner sin trasighet, gör kraven de ställer på varandra dom helare?
Eller gör kraven de ställer på varandra livet för svårt? Dras de bara ner av ständiga misslyckande att uppnå de krav den andra ställer (eller de krav man tror att den andra ställer…)?
Du har plockat ut välvalda citat ur romanen, Kajsa, och funderat över dess innehåll. Du ställer många frågor, frågor som kanske också kan ställas till Johanna.
SvaraRadera