När Janis kom till mig

Först: Tack för att nu har läst mig, för att ni reflekterat, oavsett om ni gillar det jag skriver eller inte.

Sedan: Jag skriver det här utan att ha läst tidigare inlägg. Imorgon ska jag skriva med tanke på inläggen.

Men nu vill jag berätta om Janis. Om hur hon kom till mig. Varför jag ville skriva om henne.

Jag tror att hon fanns inuti mig väldigt länge, som en dröm om en stark tjej, som sparkar mer utåt än inåt, som en dröm om en stark tjej som blir skör när hennes bästa vän försvinner, sviker henne, som en dröm om en stark tjej som bara sticker från allt, drar iväg alldeles ensam - för att hitta sig själv kanske, för att uppleva äventyr, för att känna sig vild och fri.

Jag har alltid varit försiktig av mig, kanske inte när jag skriver, men i verkligheten. Har varit rädd för att resa ensam. Har varit rädd för att möta nya människor, bjuda in dem i mitt liv, lita på dem. Har varit rädd för att visa mina känslor utåt, istället har jag gömt dem djupt inom mig, och det har inte alltid varit så bra. Jag tror mer på att skrika än tiga, tror mer på att gråta än riva inåt. Ja, ni förstår.

Janis gör saker som jag alltid velat göra, men inte vågat. Hon är modig och stark, och jag vill också vara modig och stark, inte bara när jag skriver, utan i Livet också. Kanske är hon den tonåring jag ville vara. Och när jag skrev om henne så var det lite som att jag blev henne. Jag upplevde det som hon upplevde. Jag vågade.

Har ni sett filmen om Thelma och Louise? Om inte, så kan jag rekommendera den. Kortfattat handlar den och två kvinnor som sticker från allt och gör en galen roadtrip, samt blir kriminella på köpet. Jag har inspirerats mycket av den filmen. Nuförtiden blir jag mer inspirerad av film faktiskt, än av böcker jag läser. Och så finns ju verkligheten förstås. Där går jag och samlar på människor jag ser, dialoger jag "råkar" höra, stämningar, känslor, ljud...

Om Janis har en verklig förebild - en tjej jag sett någonstans? Ja, lite grann kanske. Men mest är hon nog en version av en annan Johanna, en Johanna jag hade velat vara, men inte kunde bli.

Ganska ofta så är mina romanfigurer en mix av min fantasi, delar av mig själv (också om det är pojkar och män jag skriver om) och människor jag sett, kanske rentav träffat, eller fått till mig genom en film, en bok, något på teve...

Jim? Förebilden till honom är en kille som jag var olycklig kär i när jag gick på Handelshögskolan i Stockholm. Han var kär i en annan, såg mig som en vän bara, det gjorde jävligt ont. Men i boken om Janis så kan jag få honom på något sätt, genom Jim. Det kanske låter konstigt, men så är det.

Jag lever mycket genom mina romanfigurer. Deras upplevelser är mina.

De är levande för mig. De finns.

Johanna

Sammanställning av HG1s bokcirkelarbete

Precis som efter alla större arbetsområden i skolan så har det nu varit dags för eleverna att utvärdera både arbetssättet och sina egna insatser. Överlag är de nöjda med arbetssättet även om en del uppgifter i bokcirkelarbetet inte upplevdes som direkt givande för själva bokdiskussionen. En del tyckte t.ex. att ordletaren, den som skulle göra en skriftlig språklig övning till de andra i gruppen, var lite onödig, medan andra tyckte att ordletaren var ett välkommet avbrott i läsningen och bokdiskussionen. Men de allra flesta känner att de har diskuterat boken och dess innehåll på djupet och att det har varit roligt att höra vad de andra i gruppen har tyckt. Vad det gäller själva gruppsammansättningen av eleverna så har den överlag fungerat bra och i den grupp där det inte fungerat lika bra så är man givetvis inte heller lika positiv till arbetssättet. För en del av eleverna innebär arbetssättet mycket arbete utöver lektionstid, tid som man tycker att man inte har, och då kanske man inte heller har hunnit med att göra det som skulle göras. Och efter att ha läst två romaner av Johanna Nilsson så är det nu dags för eleverna att få träffa henne i verkliga livet. På måndag kommer hon!

Bokcirkelarbetet

Den andra lektionen med bokcirkelarbetet är över och eleverna visade ännu en gång prov på att kunna reflektera över sin läsning och delge varandra funderingar kring det som händer i romanerna. Arbetssättet har jag med mig från den tiden då jag jobbade på Gunnesboskolan och jag brukar låta mina elever i årkurs 1 få jobba på det här sättet. De tar verkligen ansvar för sina diskussioner och jobbar med boken på många tänkbara sätt. Bokcirkelarbetet ska vara avslutat nästa onsdag och jag lovar att återkomma med en sammanställning över vad eleverna har tyckt och tänkt om arbetet.

Den fjärde boktrailern..

... finns nu också på Youtube. Jag hoppas att eleverna är lika stolta över sina arbeten som jag är. De har varit jätteduktiga! I deras utvärderingar så har det också framkommit att de tyckte att filmarbetet var det roligaste och de allra flesta har inte jobbat så här tidigare.
Nu har bokcirkelarbetet kommit igång på riktigt och jag har idag lyssnat på de elever som har läst den inledande delen av SOS från mänskligheten. Det var givande diskussioner om allt från meningen med livet till hur relationen till ens föräldrar kan se ut. Jag är övertygad om att Johanna Nilssons romaner sätter igång många tankar och funderingar kring vad som är viktigt för oss människor.

Och en till...

... boktrailer finns nu på Youtube. Jag är stolt över mina kreativa elever! =)

Ännu en boktrailer

Nu har ännu en grupp lagt upp sin boktrailer på Youtube. Klassen börjar nu bli färdig med arbetet med Janis den magnifika, vilket innebär att de har bloggat om boken, gjort en boktrailer, skrivit en notis och en artikel om en valfri händelse i romanen samt gjort en sökuppgift på författaren Johanna Nilsson.
Det är dags att sätta igång arbetet med den andra romanen och det ska vi göra i form av en bokcirkel. I grupper om tre ska klassen läsa, diskutera och reflektera över SOS från mänskligheten, Hon går genom tavlan ut ur bilden och De i utkanten älskande. Och efter det kommer Johanna hit!!!

Den första boktrailern till Janis den magnifika är färdig...

... och upplagd på Youtube. Jag hoppas kunna länka till de andra också under den här veckan. Tekniken har inte alltid varit med oss men jag tycker att eleverna har gjort ett fantastiskt arbete och jag hoppas att de tyckte att det var en lagom utmanade uppgift. De vet att jag är lite allergisk mot att skriva bokrecensioner; det här är mycket roligare!